Sedan jag gick i mellanstadiet har jag alltid sagt att jag ska jobba med sjukvård. Jag kände liksom att det var min grej på något sätt. Mitt mål var att bli sjukvårdsbiträde och jag flyttade från Mullsjö till Stockholm och jobbade på långvården några år. Men sen så kände jag nog att jag ville lära mig mer. Så då läste jag till sjuksköterska vid Huddinge sjukhus.

Varje vecka följer ungefär samma schema. På måndagar har jag telefontid, planering inför alla veckans besök och mottagning för egna patienter. På tisdagar har vi MDK (Multidisciplinär konferens) och då börjar racet brukar jag säga till vårt team. Vi har två multidisciplinära konferenser, en för bröstcancer och en för malignt melanom under tisdagen. Då samlas specialister från olika discipliner – bröstkirurger, onkologer, patologer, mammografiläkare och kontaktsjuksköterskor – för att gå igenom och diskutera varje enskilt patientfall och sätta en vårdplan för varje patient.

På onsdag förmiddag har vi återbesök för bröstcanceropererade patienter, där vi går igenom deras vårdplan efter operation, och på onsdag eftermiddag har vi melanommottagning. På torsdagar kommer nybesök för bröstcancer, så då är jag med på cancerbeskeden ihop med kirurgen och sitter kvar med patienten en stund efter att läkaren gått ut. Och på fredagar har jag egna patienter, ettårskontroller och omläggningar av sår.

Hela jobbet är ju givande, annars skulle man ju inte stanna så länge som jag har gjort. Men det bästa med jobbet är att kunna ge patienterna hopp. "Vi botar de flesta som kommer till oss, och det är en fantastisk känsla att få vara med om," säger hon.

Den största utmaningen är att ge tunga besked till unga patienter, särskilt de som är mitt i livet, kanske med små barn. Men även i dessa situationer försöker jag fokusera på att ge dem hopp och förklara att vi har bra behandlingar som kan krympa tumörer och förbättra prognosen. Vi botar faktiskt de allra flesta bröstcancerpatienter, och det är viktigt att patienterna känner att vi har en tydlig plan framåt. Jag tycker också att det är svårt när patienter väljer att avstå från behandling. Vi kan bara informera dem om vad forskningen säger och vilka fördelar de skulle ha av behandlingen, men i slutändan är det deras beslut.

Det har hänt otroligt mycket sedan jag började arbeta inom bröstcancervården. När jag först började var kirurgin ganska enkel och fokus låg mest på att ta bort tumören, utan så mycket tanke på hur det estetiska resultatet skulle bli. Men idag har vi mycket bättre tekniker och ett tydligt fokus på att det ska bli fint efter operationen. Nu kan det ibland vara så att jag inte ser vilket bröst det är som är opererat, utan jag får fråga: Vilket bröst är det nu?

Stödstrumpor!

Undersök era bröst! Ställ gärna en klocka på mobilen med en påminnelse varje månad för det är så lätt att glömma. Gå på mammografikontrollerna när ni blir kallade och sök hellre en gång för mycket än en gång för lite. Och hittar man något nytillkommet i sitt bröst, även om det bara var en månad sedan man var på sin mammografi, så ska man söka vård.