Vårdväskans backspegel: Stetoskopets historia

Det var på grund av ren förlägenhet som det första stetoskopet föddes för nästan 200 år sedan. Genom åren har det kommit att bli ett självklart inslag vid undersökningar av både människor och djur, och det har vi den franska läkaren René Laënnec att tacka för.

Stetoskopet måste väl ändå anses vara, möjligen tillsammans med den vita rocken, den mest kännetecknande symbolen för vårdpersonal. Man ser det runt halsen eller nedstoppat i fickan på läkare och sjukvårdspersonal i tv-serier, på film och i korridorerna på vårdcentralen. Men visste du att det nu så självklara redskapet uppfanns av en förlägen läkare som skämdes för att närgånget undersöka kvinnliga patienter?

René Laënnec var en fransk läkare vars karriär inom vårdbranschen påbörjades i slutet av 1700-talet, då han redan som 14-åring började hjälpa till på ett sjukhus i Nantes. Intresset för medicin och läkarkonst ledde Laënnec till en framstående karriär som läkare, där han bland annat studerade patologi. Före det första stetoskopet uppfanns var enda sättet att lyssna på patienters hjärt- och lungljud att lägga örat mot deras bröstkorg. Detta kunde ge upphov till en del mycket förlägna situationer, framför allt vid undersökningar utförda av manliga läkare i kombination med unga, kvinnliga patienter. Det sägs att Laënnec under en arbetsdag år 1816 skulle undersöka en ung kvinnlig patient och att han skämdes över att behöva lägga huvudet mot hennes bröstkorg. Han improviserade därför och rullade ihop ett pappersark hårt, till ett rör. Laënnec placerade örat mot ena änden av pappersröret medan han höll den andra änden mot den kvinnliga patientens kropp. Han upptäckte att hjärtljuden hördes tydligare än han någonsin tidigare upplevt. Det första stetoskopet var fött.

De kommande åren utvecklade Laënnec sin nya uppfinning och experimenterade med olika material, längdes och storlek på röret. Slutresultatet blev ett rör av buxbom, cirka 25 centimeter långt och 3,5 centimeter i diameter. Han bestämde sig också för att döpa sitt nya redskap till just stetoskop – från grekiskans stethos (bröst) och skopein (att se). Ordet auskultera togs också i bruk av René Laënnec och kommer från latinets auscultare (att lyssna).

Flera uppdateringar av Laënnecs stetoskop kom under åren som följde, skapade av flera olika utövare inom vårdsektorn. Det stela röret ersattes med ett flexibelt rör och år 1851 uppfann den irländska läkaren Arthur Leared en binaural version av stetoskopet, vilket är ett stetoskop med koppling till båda öronen. Leareds version förfinades ytterligare av George Cammann året därpå och det binaurala stetoskopet började efter detta att massproduceras. Denna variant av stetoskop användes sedan i nästan ett sekel innan nya versioner uppfanns.

Det dubbelsidiga bröststycket som vi ser på många av dagens stetoskop kom till under 1920-talet, då en läkare och en elektriker tillsammans utvecklade ett bröststycke med två sidor. Den enda sidan av bröststycket bestod av ett platt plastmembran, medan en koppliknande klocka tog plats på den andra sidan. Det framkom också att membranet gjorde att högfrekventa ljud hördes medan klockan tillät lågfrekventa ljud att urskiljas.

1961 utvecklade David Littmann det stetoskop som fortfarande används än idag. Denna version har en kraftigt förbättrad akustik jämfört med tidigare och gjorde Littmann välkänd inom medicinska kretsar. Littmann fortsatte att utveckla och designa stetoskop i drygt 20 år och hans många modeller är fortfarande de ledande professionella stetoskopen på marknaden.

Sedan René Laënnec rullade ihop sitt pappersark år 1816, har stetoskopets funktioner, design och användningsområden prövats och omprövats, testats och utvecklats. År 2021 nådde vi hela vägen fram till avancerade elektroniska stetoskop med brusreducering, ljudförstärkning och Bluetooth-uppkoppling. Komplicerade diagnostiska auskultationer utförs varje dag världen över och det har vi ändå Laënnecs förlägenhet att tacka för.

Men vad hände egentligen med René Laënnec? Efter många år av studier och arbete inom medicin fick han symtom på en sjukdom som han så väl kände igen – den hade tagit flera av hans familjemedlemmars liv. Han lät sin systerson undersöka honom med det bara ett par årtionden gamla stetoskopet och bad systersonen beskriva vad han hörde. Laënnec kände väl igen de ljud som beskrevs, han hade själv hört dem flera gånger hos de tuberkulospatienter han undersökt genom åren. René Laënnec avled av tuberkulos bara 46 år gammal och fick aldrig uppleva de många vidareutvecklingarna av hans uppfinning. Men hans arv lever vidare i öronen på vårdgivare över hela världen än idag.