Vårdväskan Intervjuar: Säg hej till Saghi

För bara tio år sedan kom tandläkarstudenten Saghi från Iran till Sverige och har sedan dess hunnit med både gymnasiet, att påbörja apotekarutbildning och läsa snart 7 terminer på tandläkarutbildningen. För Vårdväskan berättar Saghi mer om sin dröm om att bli tandläkare, utmaningarna med utbildningen och tandläkaryrkets alla aspekter. Säg hej till Saghi!

Mitt namn är Saghi, jag är 27 år gammal och jag flyttade till Sverige för 10 år sedan från Iran. Jag hade gymnasieexamen från Iran men valde att gå om gymnasiet i Sverige för att förbättra min svenska. Det var min dröm att bli tandläkare men på grund av olika omständigheter valde jag 2018 att börja på apotekarprogrammet på Uppsala universitet. Största anledningen var att jag nyligen hade flyttat till Uppsala och det kändes väldigt tufft att återigen flytta till en ny stad. Men för 3 år sedan bestämde jag mig för att flytta till Göteborg för att följa mina drömmar och just nu går jag termin 7 på tandläkarprogrammet på Göteborgs universitet.

Jag kan prata om det här i flera timmar och komma med jättemånga anledningar till att jag har valt världens bästa yrke! Från början valde jag tandläkarprogrammet för jag älskar att jobba med mina händer, ha patientkontakt, jobba i team, kunna sätta diagnos och behandla patienter.

Ganska tidigt i min utbildning märkte jag att en tandläkares arbete sträcker sig bortom tandläkarstolen. Man måste ibland agera lärare och lära ut goda munhygienvanor för att främja god hälsa. Ibland blir man en psykolog, försöker interagera med människor för att kunna förändra deras livsstil och tankesätt kring hälsa. Då och då fungerar man som en ingenjör och utifrån patientens förutsättningar och behov får man designa olika konstruktioner. Men man måste samtidigt tänka som en konstnär och med hjälp av sin kreativa talang försöka skapa ett fint leende till sina patienter och tillfredsställa patienters estetiska behov. Ofta jobbar man också som en detektiv och försöker hitta vad som är boven i dramat. En annan positiv aspekt är att man måste lära sig hur människokroppen fungerar, men inte i lika mycket detalj som en läkare. Man måste också veta hur olika läkemedel påverkar människokroppen, men inte i lika mycket detalj som en apotekare.

Tandläkare har möjlighet att äga sin egen verksamhet och detta ger dem mycket självständighet och gör att de kan sätta upp sina egna affärs- och karriärsmål.

Sist men inte minst kan man som tandläkare förändra livet för sina patienter, och det jag ser fram emot att göra.

Det är en intensiv utbildning och många gånger kan det kännas tufft, speciellt när man har praktiska prov samtidigt som man har skriftliga tentor. Men det är ett jätteroligt program.

1. Praktiskt arbete. Personligen tycker jag att det kan bli tråkigt när det bara är teori på ett program. Plus att jag älskar att jobba med mina händer.

2. Att träffa patienter i olika åldrar, från olika kulturer och med olika personligheter.

Mina Beez Basics! De räddar mitt liv, speciellt under kalla dagar. Jag tycker att de är ett måste för de som har arbetskläder som är kortärmade.

Att jobba med tandvårdsrädda patienter eller de som tycker att det är obehaglig att gå till tandläkare. Jag vill kunna ändra deras syn på tandvården och få dem att känna sig trygga och bekväma hos tandläkare.

Jag tycker man måste ha ett intresse för att jobba med människor för att bli tandläkare. Under utbildningen ska man försöka ha så roligt som möjligt och aldrig jämföra sig med någon annan, speciellt när det gäller praktiska moment. Vissa har lättare att lära sig och jobba med sina händer, och andra har olika bakgrund och erfarenheter som hjälper dem i utbildningen. Fokusera på dina färdigheter och din inlärningskurva. Det kommer gå jättebra så länge du älskar din utbildning.