Praktik i Tanzania – kontraster, lärdomar och nya perspektiv

Som en del av sin utbildning till sjuksköterska begav sig Hanna till Tanzania för en praktikperiod full med lärdomar, utmaningar och nya upplevelser och perspektiv. Skillnaden mellan sjukvården i välfärdssverige och den tanzaniska motsvarigheten är stor, likaså de kulturella och ekonomiska kontrasterna. Här berättar Hanna om sina intensiva veckor i Tanzania – häng på!

Hanna studerar till sjuksköterska på universitetet i Umeå och fick i höstas chansen att genomföra några veckors praktik utomlands. Valet av destination föll på Tanzania och i november gick flyget söderut. I resväskan fanns stetoskop, sjuksköterskeklockor och andra hjälpmedel som vi på Vårdväskan bidragit med för att dela ut till behövande sjukvårdspersonal på plats. Efter intensiva, spännande och gripande veckor har Hanna delat med sig av sin berättelse. Här kan du läsa om Hannas reflektioner, tankar och upplevelser under den lärorika praktikperioden.

Hannas berättelse om praktiken i Tanzania

Nya erfarenheter och utmaningar är vad som utvecklar oss både som människor och som i mitt fall, i min kommande yrkesroll som sjuksköterska. Fyra veckors praktik på en vårdcentral i Tanzania gav verkligen alla delar. Utmaning, fina händelser att se tillbaka på och nya perspektiv.

Under min fjärde termin på sjuksköterskeutbildningen fick jag möjligheten att göra en VFU-placering utomlands. Umeå universitet har samarbeten med många länder runt om i världen, både i Europa och utanför. Tanken på att åka i väg utomlands i en månad skrämde mig till en början, men till slut bestämde jag och min studiekamrat Emma oss för att ansöka tillsammans om att få göra vår primärvårdsplacering i Dar es-Salaam, Tanzania. Vi ville se kontraster från den svenska vården, både kulturellt och ekonomiskt, och därför valde vi ett land i Afrika.

Jag och Emma gjorde vår VFU på Buguruni Health Centre, cirka fem kilometer utanför staden Dar es-Salaam. Där fick vi följa med och assistera sjuksköterskor i omvårdnaden av patienter. Vi spenderade våra dagar på “Outpatient department”, dit patienter kommer för att få injektioner, såromläggning eller för observation på ordination av läkare.

Tillgången till material var begränsad och det var så imponerande att se hur personalen alltid löste situationerna med det som fanns att tillgå. Att i Sverige vara bortskämd med 20 olika förband kändes snudd på löjligt när sjuksköterskorna gjorde sina omläggningar med bomull och gasbinda. Den akuta vården är gratis för alla i Tanzania, men när vidare behandling behövs får varje enskild person betala själv. Det resulterar i att de som inte hade råd att betala för sig får gå hem igen. Att komma från det välfärdssamhälle som Sverige är, där alla har rätt till vård, till att möta personer som inte har råd att betala för sin antibiotika och därför får vända och gå hem, var mer än gripande. Det gav perspektiv på livet. Jag har aldrig tidigare funderat över hur mycket en dos antibiotika kostar – nu kommer jag alltid att ha det i bakhuvudet.

Jag upplevde också stora kontraster när det kommer till ekonomi och kultur. Det var svårt att föreställa sig hur fattigt människor levde innan man såg det själv. I byn där vi praktiserade var många bostadshus enkla skjul och många människor var arbetslösa. Den tysta, tillbakadragna svensken mötte pratglada och högljudda tanzanier i en stad med ett otrolig högt tempo. Jag som kommer från Västerbottens inland fick verkligen en chock första dagen. Att våra respektive samhällen ser olika ut och att människorna har olika förutsättningar är ett faktum. Ändå upplevde vi de flesta som vi pratade med som glada och positiva. Det var också en otrolig utmaning emellanåt och stundvis saknade jag lugna Sverige där allt är tryggt och igenkännligt. Språket var en stor barriär och det var en utmaning att förstå och göra sig förstådd. Jag reflekterade mycket över vilken viktig del av ett möte det är att kunna förstå varandra för att känna ett sammanhang.

Detta var en otrolig resa som gav så mycket lärdomar. Jag har fått med mig nya perspektiv både på livet och på vården. Jag kommer hädanefter att uppskatta vår svenska sjukvård ännu lite mer. Jag är väldigt glad över att jag tog chansen och åkte på denna resa, och tacksam att jag fick möjligheten!

Vi tackar Hanna för att vi fick ta del av hennes berättelse och önskar stort lycka till med studierna!